Vad tänkte ni om den sönderskjutna slottsruinen ni besökte några timmar en semesterdag? Ni kanske minns fabriken som var ny på 70-talet, den som bara har stått övergiven i tio år med krossade rutor, nerklottrad och plundrad på allt användbart, inte minst allt med koppar i, men den ger ändå ett intryck av att hört till en sedan länge svunnen tidsålder.
Ibland händer det motsatta! En ruin sätts i stånd eller byggs om till ett nytt hus med ny funktion, gamla gedigna ladugårdar är inte helt ovanliga att se om- och tillbyggda som boningshus, affärslokaler eller annat. Det har också sin tjusning att se hur det gamla tas till vara igen med tydliga spår av det förflutna.
En liten bildserie från miljön vid Erikstads kyrkoruin
en kall blåsig dag, 10:e oktober 2012.
Ruinen av den gamla kyrkan, notera det medeltida gravkorset. |
Senare tiders gravprydnader. |
Det var nog ett vackert hus en gång. |
Påkostad förstuga. |
Här har naturen återerövrat allt. |
Man ser himlen genom taket. |
En förstuga till? |
Ombyggt en gång kanske? |
Snart faller taket in. |
Grannhuset i räddningsbart skick. |
Vackra snickerier. |
Köksfönstret kanske? |
Tillbyggt senare? |
Ingen kommer hem mera. |
En ruin blir ruinerad? Källsvikens kraftverk byggt ca 1926 i klassisk stil som stilla förfallit efter nedläggning då en nyare turbin installerades i enkel containerliknande konstruktion.Nu under 2015 påbörjades en restaurering av den gamla kraftverksbyggnaden och ålrännan.
Personligen tyckte jag att det var en vacker ruin med charm bland de träd som växt upp runt den och har väl lite blandade känslor men hoppas på ett bra resultat i slutänden när allt är klart.
Naturligtvis är jag nöjd och glad att jag hunnit få en del trevliga bilder på den dåvarande ruinen. Fast nog kunde dom väl ha monterat snyggare staket även om alla möjliga regler måste följas.
Maj 2008
Men vad är detta för fin ruin? |
Tittut! |
Charmigt gammalt kraftverk. |
Rejält byggt med utmatingstorn. |
Fint skuggspel över de gamla intuberna till turbinen. |
Utmatingstornet med utsläppet under. |
Maj 2015
Märkligt nog inga byggplatsavspärrningar vilket jag var glad för.
Renoveringen påbörjad efter trädfällning. |
Ny takbalk på plats. |
Kanske sista titten i turbinhallen. |
Var nog spännande att bygga ställning där. |
Augusti 2015
Man får en känsla hur det ungefär såg ut som nytt nu. |
Hoppas det kommer in riktiga fönster senare. |
Januari 2016
Alvastra klosterruin vid Omberg är ett minne av en ca 400-årig klostertid. Grundat 1143 och upplöst under Gustaf Vasas indragning av de katolska klostern och godsen vid reformationen.
Klosterkyrkan stod klar 1185 och de franska cisterciensermunkarna samt deras lekbröder fortsatte med munk- och lekmannalängor, matsal, kök, värmestuga och ett litet hospis i en rätt så samlad kvadratisk byggplan på ca 80 x 120 m.
Munkarna och deras lekbröder verkade som välutbildade hantverkare och byggnadsarbetare utöver sin främsta uppgift att tjäna Gud med lovsånger i form av mässor och böner. Klostren var oftast en förebild och utbildade menigheten i jordbruk och olika hantverk.
Från Alvastra utgick tre nya kloster; Varnhem, Julita samt Gudsberga som alla i sin tur förde både Guds ord och praktiska kunskaper vidare.
Efter 1527 övertog Alvastra kungsgård den värdsliga driften av godset som Gustav Vasa beslagtagit. Kungsgården av idag är en direkt avläggare ända från kung Sverkers första kungsgård och senare tiders förlänade adelsboställen, ända fram till 1875 då den siste översten vid Livgrenadjärerna i Östergötland flyttade ut och kungsgården började arrenderas ut, vilket sker än i dag. Staten äger fortfarande godset och vårdar ruinen.
Bilderna är från sen eftermiddag 2007 03 31.
Strålande eftermiddagssol över den vackra klosterruinen. |
Ett av många bevarade valv. |
En fin modell över klostret. |
Ett källarfönster? |
Ett av flera bevarade källarutrymmen. |
Länge var det tillåtet att ta sten här som vid många nedlagda borgar och kloster. |
De gamla murarna skyddar bra mot kalla vindar. |
Få se nu, var det vänster eller höger man skulle gå? |
Jag går rakt fram! |
Den gamla klosterbrunnen håller fortfarande lite vatten. |
Gårdsplanen vid klosterkyrkan. |
Här kunde munkarna gå till mässan i skydd för vädret. |
Om man lyssnar noga kan man kanske fortfarande höra stämmosången. |
Skickliga byggare var dom. |
Minnen från tiden före munkarna. |
Vackra valv ungefär 800 år gamla. |
Omberg skyddade mot kalla vindar från Vättern. |
Trevligt med fetört och andra örter på de restaurerade murverken. |
Fint och varmt i kvällssolen. |
Nattvardsglugg för de sjuka? |
Fortfarande en pampig byggnad. |
Dammen höll kanske karp under munkarnas tid. Del av nuvarande kungsgården i bakgrunden. |
Det fanns nästan alltid en damm vid klostren. |
Ca 8000 års historia från vänster till höger. |
Valvstudie 1. |
Valvstudie 2. |
Valvstudie 3. |
Kanske en tusenårig trappa? |
Man förstår att allmogen häpnade över de stora klosterbyggena. |
En fin ruin. |
Här blir det lite mer profana bilder från ett av Bohusläns många stenhuggerier som försåg många gator runtom i norra Europa med gatsten. Förutom stora vägar som gamla rikstvåan m fl här i Sverige så gick en betydande mängd knott, som gatstenen kallades av stenhuggarna, till Berlin. Bilderna nedan är från flera besök 2014 -2017 och man kan redan på denna korta tid se hur den gamla knottfabriken återgår till naturen.
En gammal dragstång. |
Här nerifrån gick knottvagnarna till lastkajen. |
En spännande ruin. |
Knottfabriken. |
Automatisk huggmaskin. |
Stenbrottet. |
Kranfundament. |
Här dånade det i berget ibland. |
Rester av ett vindskydd? |
Knottfabriken från vägen. |
Knottautomaten. |
En av stigarna fram till stenbrottet. |
Bergatrollet själv som vaktar stenbrottet. |
Det gällde att ta ut bra sten när man sprängde. |
Ett naturligt fågelbad blev det bland skrotstenarna. |
Knottfabriken i vårskrud. |
Lokalerna blir allt luftigare. |
Undrar om taket tål en höststorm eller snörik vinter till? |
Här fyllde stenhuggarna sina knott på lastvagnarna. |
Tystnaden ekar i knottfabriken. |
En vy vid sidan om hamnen. |
En gammal vajer som återgår till naturen. |
Hamnen numera moderniserad för bogserare. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar